Ska du eller jag bestäma?
Sista föreläsningen för medier och samhälle och den som avslutar den är Jens Cavallin som tar vid där han slutade och inleder dagens föreläsningen med att fråga om vi sett den senaste nyheten?
Den han syftade på var den med kungen och ”skandalboken” som prytt tidningsomslag och varit hett debattämne i tv. Eftersom jag älskar att ha rätt är jag bara tvungen att skriva att detta inte är en nyhet för mig. Att Kungen skulle vara en grispelle hörde jag talas om för ca tre år sedan, och när jag berättade om detta för folk så ”dumförklarades” jag och många påpekade att om detta var ett så pass känt ämne, varför har då inte tidningar skrivit om detta innan? Jag förklarade att det var ett tabulagt ämne och att kvällstidningar gärna tog avstånd från sådana skriverier gällande kungen. Ha ha, fick jag i ansiktet. Nu är det svart på vitt, en bok om kungens upptåg. Att sen boken kanske inte framstår som sannhetsenig tror jag egentligen inte spelar någon större roll. Igår i kvällsöppet erkände i princip alla som var med, tidningar som politiker, att denna fråga inte var helt tagen ur luften utan att det i flera år har tisslat och tasslats i korridorerna om Kungens affärer men att ingen har vågat ta steget och skriva om detta för att man vill inte göra sig ovän med hovet. Men varför ska egentligen inte Kungen granskas när alla andra politiker blir granskade i sömmarna, han är ändå vår statschef, någon som representerar Sverige? Visst att han inte har valts som Kung och att han har rätt till ett privatliv men om det är detta våra skattepengar går till så är det i allra högsta grad ett allmänintresse. Det diskuterades även i kvällsöppet att affären med Jonas Bergström också hade legat på bordet ett tag men att man inte vågade skriva om det förrän Norsk press tog tag i saken. Det är lite läskigt ändå att tidningar inte har vågat skriva om skandaler rörande kungafamiljen fast än man har vetat om det. Det tycker jag visar på att det finns mycket som händer men som tidningar inte skriver om av ren rädsla, då undrar man om vi verkligen lever i ett öppet samhälle där tidningarna enbart talar sanning?
Detta för oss in på en annan diskussion vi hade med Jens, vem skall egentligen bestämma innehållet i medierna? Jens menade att även om ansvarig utgivare ger tillstånd för att någonting ska sändas eller tryckas så kan andra hindra att innehållet ska komma ut, exempelvis ägaren. Hvitfelt (2008) skriver att tidningsbranschen idag visar minskad konkurrens på grund av uppköp och sammanslagningar och att förändringarna därför påverkar innehållet i tidningarna, priset och positionering av medier. Detta går helt emot vad jag skrev i tidigare blogginlägg om föreläsningen med Jens. Där argumenterade jag för att konkurrens var en bra sak och att jag trodde det gjorde journalistiken bättre och det står jag fortfarande fast vid men man blir ju lite orolig när konkurrensen minskar. Vad händer egentligen om det är en och samma ägare till allt? Som i Italien exempel, där skulle man ju kunna tänka sig att de blir hjärntvättade med både det ena och det andra för hur ska man kunna vara kritisk när allt innehåll kommer från en och samma ägare? Vad lär man egentligen ut på journalisthögskolorna där?
Man vill ju som sagt tro att tidningar är objektiva och att innehållet bestäms av journalister istället för intressenter till företaget men så verkar inte vara fallet. Jag tror att vi svenskar är alldeles för godtrogna och inte alls tror att tidningar ska undanhålla sanning för oss. En sak är säkert, man börjar ju undra om vad som egentligen försiggår där upp på makttoppen.
