Juridik Är kul?
Dagens föreläsare, Eva Jönsson, en hejare på juridik började dagen med att guida oss genom regeringsformen (RF), tryckfrihetförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Summan av kardemumman, vad får man egentligen säga och göra? Att vi i Sverige har något som heter yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfihetsförodningen har de flesta av oss fått lära sig sen grundskolan men att det sedan inte är så lätt som man kan tro fick vi vid denna föreläsning klart för oss. Undantag och regler i massor fick nästan min hjärna att koka över men eftersom Eva var väldigt duktig på att förklara började det så smått ordna upp sig.
Att behöva läsa igenom lagar, inte en gång utan flera för att förstå vad innehållet innebär menar Eva är fullt normalt. Hon menar att det kan ta upp mot trettio år att ändra en lag vilket därför kan tala för att många lagar är efter sin tid. Därför kan man ibland behöva tolka lagarna utifrån dagens förutsättningar. Att det ska ta lång tid för en lag att ändras tycker jag i nästan alla fall bara är positivt. Hur skulle dagens samhälle se ut om man ändrade lagar hit och dit efter varje regeringsskifte? Dock känns det som att utvecklingsfarten har ökat väldigt mycket de senaste åren och dagens teknik är gammal efter ett år. Eva menade att Internet är ett område som fortfarande har lite luddighet kring vad man får lov att göra och där man lätt kan kringgå lagar och regler.
Man kan tro att det i Sverige råder hel yttrandefrihet men så är ju självklart inte fallet. Eva påpekar att du får självklart inte säga något som kan anses som förtal (även om den gränsen är väldigt hög) och inte heller säga saker som kan anses kränkande eller hets mot folkgrupp (självklart). Om du jobbar på en tidning är det alltid ansvarig utgivare som får ta smällen om det trycks något i tidningen som kan anses vara "brottsligt". Och är du den som skvallrar till tidningen är du skyddad av meddelarskyddet, det vill säga att tidningen inte får lov att ge ut information om vem det är som sagt vad. Däremot menar Olsson (2009) att om meddelaren gör sig skyldig till brott mot rikets säkerhet skyddas man inte längre av meddelarskyddet.
Något jag tyckte var intressant i boken, Yttrandefrihet och tryckfrihet (Olsson, 2009), var kapitlet om research, hur journalister kan ta till fula knep för att skaffa fram information. Enligt Olsson (2009) får man på allmänna platser normalt sätt lov att filma och ha ljudupptagning utan att det får konsekvenser, detta gäller dock inte på privata platser. Nu antar jag att när litteraturen pratar om privata platser så innefattar det inte privatbostäder. I alla fall så när du befinner dig på privat plats och ska spionera så får du exempelvis lägga örat mot väggen och lyssna men du får inte använda teknisk utrustning för att göra avlyssningar. På det här är jag helt med, men nu kommer jag till det lustiga. Det finns inget filmförbud för inspelningar på samma sätt som med ljudupptagning men däremot teoretiskt sätt så skulle man kunna borra ett hål i väggen och filma så länge det inte förekommer ljudupptagning. Olsson (2009) menar att detta i och för sig skulle kunna leda till någon form av ofredande men jag tycker ändå det är helt sjukt att man kan kringgå lagen på det här sättet.
Jag hade önskat att man skulle informera lite mer i skolorna om vad de här lagarna fakiskt innebär, speciellt nu när människor i ung ålder blir internetanvändare och tror att de kan bete sig hur som helst ute på nätet utan att det får konsekvenser. Det har helt klart varit nyttigt att lyssna på Eva och det här är ett inslag i programmet som man skulle kunna ha gjort en hel kurs på.
