Tidningsexpert
Tidningsbranschen är något som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Efter åtaganden i diverse skoltidningar och nu som redaktionsmedlem på hejkalmar.se kan jag nog säga att engagemanget för journalistik alltid funnits i mina tankebanor, även om det nu har utvecklats till en annan roll än journalist, det vill säga en mer ledande tjänst som kontrollerar hur tidningen ska utformas, eller som Glansk beskrev sin roll, publisher.
När min mormor startade sin tidning för några år sedan tyckte alla att hon var lite smått galen. Nybliven pensionär som bodde på solkusten skulle inte arbeta, de ”gyllene” åren ska man spela golf och ta det lugnt. Men hon hade länge haft en dröm och såg även det som en väg till att träffa nya vänner och nätverka (min mormor kan allt om att nätverka och tar alla chanser hon får). Så här i efterhand så kan man väl säga att hon tog sig lite vatten över huvudet när hon trodde att hon skulle klara av allt själv. Samtidigt så hade all hennes livserfarenhet gett henne kött på benen att stå på sig när andra inte trodde på tidningen. Efter ett tag lärde hon sig hitta ett sätt som fungerade för henne och samarbetspartners som delade hennes vision. Nu har hennes tidning ca 2000 prenumeranter och en upplaga på ca 7000 tidningar vilket man ändå får se som en succé med tanke på vilken målgrupp den riktar sig mot.
Med detta i bakhuvudet har jag lärt mig all problematik med att starta en egen tidning, samtidigt som det gett mig viljan och tron till att faktiskt våga prova jaga sin dröm. Även om tidningsbranschen kanske inte är mitt drömjobb… fast å andra sidan har jag nog inget drömjobb utan vill prova på så mycket som möjligt och däribland jobba på ett magasin, och varför inte prova starta ett eget? Det känns som att med vår utbildning, även om jag inte förstod det först, så är allt möjligt. Att våga tro på sin kunskap är något jag måste jobba mer med och nu med facit i handen så vet jag hur jag skulle gjort saker och ting annorlunda om jag hade startat en tidning jämförelse med min mormor. Något som Glansk påpekade var att man inte ska tro att saker och ting alltid är en dans på rosor, utan det ligger mycket hårt arbete och slit i att starta en tidning, vilket jag själv fått se på nära håll. Ingen semester, stressiga deadlines, långa dagar, problematisk annonsförsäljning osv. Men om intresset finns där så spelar nog inte sådana saker någon roll.
Det sägs att papperstidningen ska dö ut inom en snar framtid. Vad det gäller magasin så sägs det att de fått en lite bättre diagnos. Kung (2008) menar att detta kan bero på att människor har en tendens till att skapa en speciell relation till magasin och detta främst när det gäller kvinnomagasin. Men jag tänker att det går att applicera på nästan vilken tidning som helst. Är det en nischad tidning så har man garanterat trogna läsare för att som läsare är det ett lätt sätt att känna samhörighet genom ett intresse. Glansk berättade dock att nätet inte alls intresserade hans läsare, vilket jag i och för sig kan förstå, har man en smal målgrupp så är det tidningen som är intressant och inte webben. Däremot tror jag att webben är ett utmärkt komplement till papperstidningen. Om jag skulle jämföra med alla modetidningar så tror jag att de får lojalare läsarkrets med hjälp av sina webbplatser. Det ger en möjlighet för dem att fånga upp läsare som normalt sätt kanske inte läser papperstidningen, detta genom bloggar, tävlingar och senaste modenyheterna. Jag tror att även om magasinen har en bättre förutsättningar än dagstidningarna för att överleva så måste de ändå jobba för förnyelse, för vem vet hur många som kommer gå runt med läsplattor om tio år och köpa alla sina tidningar elektroniskt. Samtidigt så känns det som att utbudet av nya magasin bara ökar ju mer tiden går och alla försöker hitta sin vinkling för att överleva. När det kommer till nischade magasin så tänker jag att de har all förutsättning i världen för att även bli internationella nu när internet finns som tillgång. Som vi tidigare fått lära oss av Herzman så finns det numer en marknad för allt i och med internet och varför inte som nischat magasin försöka sig på att göra tidningen på engelska med svensk inriktning (och då tänker jag främst på Big Twin). Även Kung (2008) menar att de flesta magasin inte överlever mer än tre år och att internationalisering kan vara en strategi för att nå ut till en större kundgrupp.
För att sammanfatta det hela så tror jag som sagt att alla förutsättningar för att starta en tidning finns, men att det kommer krävas hårt arbete med ett fokuserande mål. Förnyelse är något som alla tidningar förr eller senare måste sträva efter för att sticka ut och även om dagspapperstidningen är utrotningshotad så finns det ännu hopp för ett framgångsrikt och lyckat magasin.
