Who's got the power?

Jag inleder detta blogginlägg med ett citat ur Rich media, poor democracy (2000)

”The wealthier and more powerful the corporate media giants have become, the poorer the prospects for participatory democracy”.

Jens Cavilin föreläste idag om hur medier och politik hänger samman och jag fick mig verkligen en tankeställare kring hur farligt det kan vara med mediemakt. Exempelvis så tog han upp hur mediemoguln Rupert Murdoch, påverkade det politiska valet i Storbritannien genom att helt ändra åsikt om partiet New Labour i tidningen the Sun och hur han på så vis stödde och hjälpte sin vän Tony Blair till seger i valet.

Jag vill dra samma parallell till vårat val i september där man gjort en undersökning av hur mycket negativt varje tidning hade skrivit om högern respektive vänstern. Siffrorna visade övervägande stöd för högern, det vill säga så skrevs det mest negativt om vänstern. Hur mycket kan vi veta egentligen av vad som ligger bakom de olika artiklarna i tidningarna? Hur mycket är tidningarna styrda och vem kan man lita på? Tänk om våra val inte alls egentligen är våra egna utan påverkade av media och att de flesta som röstat blått egentligen kanske är röda? Hadenius (2008) skriver att 2005 uppgav 107 svenska dagstidningar att de representerade någon politisk ideologi, och med sådana uppgifter så känns det som att man inte riktigt kan lita på någon tidning utan att de bara representerar ett partis åsikter.

Jens pratade även om konkurrens och frågade oss om vi tyckte det var positivt eller negativt? Jag tycker konkurrens är jätteviktigt i dagens samhälle, jag tror konkurrens gör så att samhället bara blir bättre och starkare. Framförallt så tycker jag att det skapar valmöjligheter och med valmöjligheter så tror jag medier strävar extra mycket för att sticka ut och granskar sin journalistik mer noggrant. Däremot kan det vara svårt att veta vem som äger vad i dagens samhälle. Kanske utesluter man som konsument en viss produkt eller tjänst för att man inte gillar varumärket eller tillverkaren och sen visar det sig i slutändan att allt ägs av samma företag ändå. Men frågan är om en ägare kan äga två konkurrerande tidningar utan att vara partisk? Som Nils sa på föreläsningen så vill man väl som ägare nå en så bred massa som möjligt och där med även äga en konkurrerande tidning. Frågan är om man som ägare hade påverkat innehållet i den rivaliserande tidningen så att de två tidningarna helt plötsligt strävade mot samma håll ändå? Frågan är också om det inte fanns någon konkurrens, hur skulle då vår nyhetsrapportering se ut?

Den avslutande diskussionen i klassen involverade tre stycken ideologier, ansvarsideologi, marknadsideologi och den politiska ideologin. Ansvarsideologin handlar om att massmediernas roll i media är att se till så att demokratin fungerar, marknadsideologin om att marknaden är det viktigaste, överleva eller gå i graven, och till sist den politiska ideologin där massmedias roll är att föra fram allas åsikter. Jag tror att om marknaden helt hade fått styra så hade det antagligen inte funnits något presstöd och då hade mångas åsikter försvunnit och lokaltidningar hade inte kunnat representera mindre städers åsikter. Jag tycker att ansvarsideologin och den politiska ideologin hänger samman. Det är massmedias ansvar att demokratin fungerar och för att få demokrati så måste man även få fram olika åsikter så att människor kan få bilda sig en egen uppfattning om saker och ting.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0