ullasmedievarld

Gud vad fort det har gått. Men så brukar det vara när man har roligt. Jag är supernöjd med denna kurs. Superbra föreläsare, superbra studiebesök, superbra refelektioner, allt har varit superbra helt enkelt :). En sak som jag önskat dock är att vi skulle haft lite mer föreläsningar om sociala medier och framtidens utveckling. Som det varit nu så har det fokuserats väldigt mycket på tryckt media. Vi har ju trots allt haft en kurslitteratursbok som heter Internet and the Mass media så om man hade slängt in en föreläsning om sociala medier också så hade cirkeln blivit sluten.

Ska bli kul att höra sen från de tidigare årgångarna hur kursen utvecklats.

Det var allt för mig.

Snipp snapp slut, så var denna bloggen slut!

Att kunna hitta ett bra ämne att skriva om till artikeln var inte det lättaste. Jag valde länge, letade artiklar och ändrade mig gång på gång. Tillslutfastnade jag för det härmed mediekonvergens.  Vi har diskuterat mycket fram och tillbaka i de fyra senaste kurserna om hur mediesamhället håller på att förändras. ”Allt i ett” har blivit ett vanligt uttryck och snart kan man inte ens köpa en telefon utan att den kan tusen saker mer än att bara ringa. Även på företagsfronten kan vi se stora förändringar och allt fler företag blir uppköpta eller sammanslagna. Eftersom jag skrivit en del tidigare om tidningsvärlden så kändes det naturligt att rikta in sig på det även i artikeln.

Det har visat sig att många är oroliga för hur nyhetsbranschen kommer påverkas när allt fler tidningar går ihop och leds av en mediejätte. Forskare befarar för att granskningen i nyheter ska minska och att journalisters viktigaste uppdrag- att förmedla sanningen, inte kommer vara lika viktig längre.

Själva har vi diskuterat om det till och med kan vara en fördel att en medieägare äger två konkurrerande tidningar. Kanske blir nyhetsrapporteringen ännu viktigare än tidigare för att man vill komma åt en så bred massa som möjligt och därför krävs det att två tidningar kan vara kritiska mot varandra.

Många hävdar att det är bra för konkurrensen, andra inte. En sak till som många har varit kritiska till är att det krävs så mycket mer nu av att vara en journalist än tidigare. Som journalist ska man kunna vara verksam inom många fler områden nu än tidigare, tv, radio, press och webb, vilket även ställer krav på utbildningarna. Även om konkurrensen ökar bland journalister kan jag nästan bara se det som positivt eftersom kravet på god journalistik höjs. Att man som journalist kan vara verksam inom så många olika områden måste ju även vara en fördel för dem själva, eftersom de antagligen kan arbeta som så mycket mer än bara journalister.

Avslutningsvis så tyckte jag uppgiften med att skriva en artikel var svår. Det krävdes mycket tid till att hitta bra källor och kunna hitta relevant material. Man kan ju tro att artiklar om media management och konvergens finns i överflöd men jag skulle vilja hävda det motsatta. Tycker ändå att det visar på att hur långt vi än har kommit utvecklingen så finns det fortfarande mycket kvar att forska om och det här är bara början på vår medieutveckling.

As relatively young, at age 11 I started to use the Internet without any clue of how big impact it would have on my life. I think many people were so amazed in the beginning when the Internet came that they didn’t really thought about the significances it would have on their lives. 

Kung et al (2008) says that since the first Internet era, the Internet now has stepped into a more calm face were companies are more careful when they invest in new things. They also have more knowledge about the Internet and know not to do the same mistakes as the first time.

One thing Kung et al (2008) pointed out was that Internet wouldn´t have been what it is today if it weren’t for the consumers.  It’s the consumers who have helped the Internet reach its greatness and if it wouldn’t have been for them, Internet never would have reached its levels today. People have managed to adapt the new technological change to their own needs which also has increased the requirements for new products.

It has shown that a lot of the new content on the Internet has been created by the consumers instead of companies which on the one hand have given greater freedom of choice, but the content has also been questioned about its credibility.  Many people use the Internet as a source to find information and when sites such as Wikipedia appears, it’s difficult to recognize what is reliable and not. (Kung et al, 2008)

In a way I think it’s good that the Internet is as free as it is, but in the same time it’s scary to see how much crap it can create, just because someone has the ability to produce its own content. When it comes to Wikipedia, I think it’s amazing how people have managed to create their “own” encyclopedias. Hopefully most people have the sense to understand that not everything displaying on Wikipedia has credibility. But Kung et al (2008) would like to emphasize that when it comes to content and news, the online papers are still the primary choice for the reader instead of the armature-papers, which shows that quality is an important factor when it comes to reliable content.

Kung et al (2008) describes what impact the Internet has had on the mass media and the world. It is refreshing to read such a book recently published just about the impact the Internet has had on our society. Somehow, the Internet has become such a self-evident to all, and I can barely remember what it was like before the Internet’s time.   

Jag tycker boken presenterar de olika områdena inom media management på ett bra sätt, dock får jag inte alls samma aha-upplevelse på samma sätt som med Kung (2008), utan Albarran (2010) tycker jag fungerar mer som en överlevnadsguide för managers inom mediebranschen. Jag gillar bokens indelning med de olika ämnena och styckena är aldrig för långa för att bli tråkiga.

Hade nästan önskat att vi fick läsa denna tidigare i utbildningen just för att den behandlar alla väsentliga områden inom media management och då kanske man tidigare hade fått en bättre förståelse om varför vi läser de ämnena vi gör. För boken går ju aldrig in på djupet om varje ämne och då skulle man ju ha en aning om vad som väntar en. Jag tror absolut inte att det hade varit fel att lägga den som kurslitteratur redan i ettan. Dock kanske kapitlet om företagsekonomi hade varit lite krångligt men iså fall hade man kunnat hoppa över delar av det.

Jag tycker dock att boken ger en bra överblick över alla de väsentliga delarna en media manager behöver ha koll på men jag uppskattar inte kurslitteratur som skriver ”så här ska du göra” och jag tycker Albarran (2010) ibland verkar ha fastställt att det finns ett rätt sätt att göra saker på. Tänker främst på kapitlet som heter Managing Personnel, där jag tycker det framgår att bokens sätt att hantera personal är det enda rätta och det presenteras inte direkt någon fakta om varför man ska hantera personal på just det sättet. Jag håller med om mycket men det finns ju tusen sätt att hantera personal och allt beror ju på vilken kultur man har på just det företaget, vilket gör mig lite kritisk till kapitlet som handlar om hantering av personal.

Jag gillade kapitlet om etik i management. Tidigare har vi läst om etik i tidningsbranschen, vad som får publiceras och vad man ska tänka på etc, men Albarran (2010) presenterade etikbiten utifrån en managers perspektiv och inte ur en journalists perspektiv och det är något vi inte direkt har diskuterat. Nu tar ju boken till viss del upp sådant som vi redan diskuterat, men vad jag tyckte var intressant var delen som handlade om etik vid beslutsfattande. Det hade varit intressant om vi diskuterat etik utifrån ett manager-perspektiv också, och inte bara ur ett publiceringsperspektiv.

Avslutningsvis så var jag lite mer kritisk till boken i början för att jag tyckte den nästan var lite för ”enkel” men ju mer man kommer in i den så tycker jag att den sammanflätar de olika områdena på ett bra sätt och bokens korta stycken och lätta språk gör att den blir lättläst och intressant.

Kung (2008) inleder med att definiera ordet massmedia och påpekar att den europeiska bilden av massmedier skiljer sig en aning från den amerikanska, som har valt att inkludera spel, sport och temapark i sin mediebild, vilket jag kan förstå eftersom det blir allt svårare att kunna definiera vad som är media eller inte på grund av att det används så många olika medier i ett nu.

Kung (2008) menar att industrin är inne i en fluxfas just nu, att det finns många nya teknologiska alternativ för producering av material, nya medievanor träder fram. Hastigheten för utveckling har ökat. Kung (2008) menar dock att de traditionella medierna alltid varit hotade när ett nytt medium har framträtt men att man alltid lyckats undkomma graven, istället har man fått hitta nya sätt till att hålla sig levande. Det är nog därför jag är lite mer optimistisk till att de traditionella medierna kommer få stanna kvar hos oss lite längre än vad som förutspåtts. Hittar man bara lönsamhet eller kommer på nya sätt att skapa lönsamhet så finns det ingen omöjlighet till att de hänger med ett bra tag till. Även om många medieföretag befinner sig i en fluxfas just nu så tycker jag ändå att det bevisar att de har insett att man nu måste tänka om och hitta nya lösningar på problem.

Men Kung (2008) skriver dock att man måste sluta inrikta sig på den stora massan och börja nischa sig istället. Vi har ju i tidigare kurser fått lära oss att vi går allt mer från en hitmarknad till en nischmarknad, samtidigt så är det fortfarande hittarna som står för förtjänsten. Men tack vare internet så har det istället blivit så att det finns en marknad för allt. Internets globalisering har gjort det möjligt för oss att kunna ta del av saker som händer på andra sidan jordklotet. Detta gör att kostnaderna för lagerhållning minskar och man istället kan producera mer. Och som Poul Mellby förklarade så har Politikens sätt som papperstidning att nischa sig mot en målgrupp hjälpt dem att få papperstidningen att gå bättre än om de hade riktat sig mot den stora massan.

Kung (2008) påpekar att det är viktigt att man har kompetent personal till att kunna utveckla nya tankar och idéer kring nyskapande. Men det betyder inte att det behöver bli dyrt, hon menar att har man klara mål och motiverad personal och ett intresse till att förbättra något så kommer man förhoppningsvis lyckas. Jag tror inte heller riktigt på att anlita konsulter, ösa pengar och sen hoppas på att man har en fungerande lösning på saker och ting. Om det är något vi fått lära oss på media management-programmet så är det att en förändring tar tid och inget man vill eller kan stressa sig igenom.   

Avslutningsvis tycker jag det är intressant hur Kung (2008) presenterar de olika medierna, deras bakgrundshistoria, nytta och framtidsutsikter. Det ger mig som läsare en möjlighet till att dra egna slutsatser kring de olika medierna och bilda mig en egen uppfattning. Jag hade förväntat mig att Kung (2008) skulle vara mer kritisk men snarare tycker jag att hon dragit ner på kritiken för att jag som läsare ska kunna dra mina egna slutsatser under läsandets gång. Tycker även att hon lyckats få med alla viktiga aspekter kring hur medievärlden håller på att förändras och vilka konsekvenser det kommer eller inte kommer få.

Tisdagen den 8:e februari tog sig klass MEM-08 på en stormig resa ner till Köpenhamn för att besöka den danska tidningen Politiken som på senare tid själva varit i blåsväder på grund av de kontroversiella bilderna som publicerades i Jyllandsposten av Mohammed. Poul Melleby berättar att Politiken ska vara en kritisk tidning och hela tiden ligga på gränsen för vad som är accepterat. Han menar därför att man på Politiken inte ångrar att manlät Jyllandsposten publicera Mohammedbilderna men att man kanske skulle övervägt om det var rätt sak att publicera. Han menar att de ska få lov att publicera vad de vill men under omständigheterna var det kanske dumt att publicera just dem. Jag tycker det är intressant att Poul påpekar att dem vill vara en kritisk tidning som ska få lov att skriva precis vad de tycker och tänker och producera ”konst” som är uppseendeväckande. Kanske är det just för att de har så hög trovärdighet som detta är möjligt. Jag tänker att om Aftonbladet hade producerat bilder av liknande slag som Politikenlät Jyllandsposten , hade det blivit en helt annan debatt.

En sak som jag fann väldigt intressant var att Poul gick tvärt emot våra tidigare föreläsare och menade att tidningen inte alls kommer försvinna så snabbt som vi hört andra påstå. Det är väldigt uppfriskande att höra någon gå emot allt vad man tidigare fått lära sig och mycket handlar om inställningen till det man gör. Poul sticker inte under stolen med att upplagan faktiskt har sjunkit, men att man fortfarande har en starkt och trogen läsarkrets och som alla andra sagt så är det i den lägre målgruppen siffrorna sviktar. Dock är han väldigt klar med att få fram att Politiken är ett varumärke och inte bara en tidning, och som inte riktar sig till alla. Målgruppen är äldre, välutbildad och hög inkomst, men han menar att alla är välkomna till att läsa. Jag tror att det kan både vara smart och farligt att nischa sig på det sättet. För en lokaltidning så hade det känts omöjligt med tanke på att deras uppdrag är att förmedla nyheter till alla i den lokala befolkningen, men däremot hade det varit intressant att göra ett studiebesök på dagens nyheter för att jämföra med Politiken och se hur lika eller olika de är i sitt sätt att ta fram målgrupp och förutse framtiden. På ett sätt är det ju bra att man nischar in sig, förhoppningsvis gör det att läsarkretsen bli mer lojal och inte lika benägen till att överge papperstidningen.  

Att läsarantalet har minskat bland den yngre målgruppen skrev jag tidigare, men samtidigt kanske inte det är en dålig sak. Kanske har det hjälpt Politiken till att bli den tidning de vill vara. Jag menar, det framgick att det var av yttersta vikt att ha de allra bästa skribenterna och debattörerna i tidningen, samt berättade Poul att redaktionen var av det äldre slaget. Men det är ju inte fel att ha en äldre redaktion om man nu riktar sig mot en äldre målgrupp. Att sen de unga börjar använda sig av tidningen automatiskt när de blir äldre tror jag kan vara en övertro på papperstidningen. Politiken var inte helt emot att använda sig av nya plattformer, men jag uppfattade det som att de helst inte vill använda sig av dem om de inte är experter på området vilket jag i och för sig tycker låter väldigt klokt. Men även kan vara farligt med tanke på att det oftast dem som är först om något som lyckas bli störst på det området.

Är radion hotad? Kommer den att försvinna? Det är frågor jag har ställt mig själv om och om igen. Ena stunden tänker jag att klart radion kommer försvinna, nästa så tvivlar jag på mig själv och har fullaste tro till att radion kommer stanna kvar.

Kung (2008) tror inte att radion kommer försvinna, snarare tvärt om. Hon menar att radion har en för stark relation till sina lyssnare och att det fortfarande är ett relativt billigt medium. Men det betyder inte att radion inte behöver jobba på förnyelse.

Jag ser två klara fördelar med radion, så länge man använder sig av bilen så lyssnar man på radion och att radion har möjlighet att få ut nyheter snabbare till allmänheten än något annat medium. Deras problem är att nuförtiden

När det kommer till hot så pratade Nicklas om spotify som ett möjligt sådant och jag förstår hans oro, men i så fall tror jag att kommersiella kanaler ligger mer pyrt till än vad Sveriges radio gör. Om man lyssnar på P4 eller P3 (som exempel) så är det inte bara musiken man är ute efter, utan även vad de diskuterar och de olika reportagen de gör, vilket jag tror är en stor fördel. Lyssnar man på kommersiella kanaler är det oftast musiken man vill åt, och då kanske det är lättare att gå över till spotify än att lyssna på radion. En sak som jag ser i framtiden när det kommer till radio är att kanalerna kommer få nischa sig ännu mer än vad dem redan gör och där tycker jag SR gör ett jättebra jobb på webben. För om man kan rikta radion ännu mer efter individuella behov så kommer det kanske vara lättare för dem att hitta nya lyssnare samt behålla de gamla. För om jag ser till mig själv så använder jag SR:s webbkanaler mycket mer än vad jag använder radiokanalerna just för att där kan jag anpassa kanalerna efter mina behov och intressen. Därför tycker jag det låter intressant så som Nicklas sa, att man i framtiden ska kunna sätta ihop sina egna program, vilket jag tror kan få stor genomslagskraft.

Ett annat problem är att den nya generationen unga inte har radion som ett dagligt användande medium vilket jag tror kan skapa problem i framtiden. Om jag ser till mig själv så är jag ju uppvuxen med kassettband och van vid att använda radion för att kunna spela in musik. Nu laddar man ner från internet lätt som en plätt, inte konstigt att radion inte går hem hos de unga! Dock när man ser på statistik så har Sveriges Radio näst mest trovärdighet i Sverige, vilket visar på att deras varumärke är otroligt starkt. Så förhoppningsvis betyder det att de unga läsarna kommer automatiskt när de blir lite äldre.

Men bara för att man har hög trovärdighet betyder inte det att man inte måste kämpa hårt för att behålla sina lyssnare.  Ett problem Nicklas och Anna ser, är att radio alltid varit ett sekundärmedium men nu har fått konkurrens av Tv:n som istället för radion blivit ett sekundärmedium till datorn och internet. Men frågan är om Tv:n egentligen är en konkurrent till radion när det handlar om sekundärmedium. Radion kan användas i mycket större utsträckning än vad Tv:n kan och på så sätt konkurrerar den ut Tv:n på många plan.  

I framtiden har vi robotar som förmedlar nyheterna, i framtiden visas nyheterna i 3D så vi nästan kan vara på plats och uppleva dem själva. Ungefär så här föreställde jag mig framtiden när vi fick höra vad föreläsaren Eric Wihlberg hade att säga. Tidningen kommer att utrotas, allt kommer bli digitaliserat, de unga är framtiden osv osv. Jovisst, det finns en poäng med allt det här men samtidigt är jag lite rädd för framtiden, verkligen allt digitaliseras och är det egentligen till det bättre? Kommer jag finna njutning av att läsa tidningen på en platta istället för i pappersform på lördagsmorgonen? Kommer klickljudet vara det nya prasselljudet? Och vad kommer hända med yrken som brevbärare och tidningsbud? Vi står inför en spännande förändringsfas, och både privatpersoner och företag försöker hitta sätt för att hänga med i svängarna. Det blir allt viktigare att vara först med det senaste och ingen vill hamna utanför.

Men jag tror även att vi överskattar den nya utvecklingen, det finns fortfarande stora delar av den svenska befolkningen som inte hänger med i det nya, som inte har intresse att använda sig av den senaste tekniken och som inte bryr sig speciellt mycket över vad som kommer hända i framtiden. Hade inte jag gått den utbildning jag gör hade jag inte varit hälften så intresserad av hur framtiden kommer se ut eller att jag om tio år antagligen kommer läsa min tidning på en elektronisk platta vid frukostbordet. För fortfarande tror jag att intresset är som störst i storstäder och bland högutbildade, det är då lätt att glömma bort dem som bor ute på landsbygden som nöjer sig med det dem har. Jag menar inte att intresset skulle vara helt dött bara för att man bor ute på landet eller i en småstad, men kanske något avsvalnat. Lever man inte i en storstad där trycket och behovet av det senaste är stort blir man lätt bortglömd. Vi får inte heller glömma bort att en stor del av befolkningen är äldre och inte alls hänger med så bra i svängarna som de yngre (även om de börjar bli avsevärt mycket bättre på det).

Wihlborg tror att läsplattor kommer bli billigare och inom en snar framtid kommer majoriteten äga en.  Samtidigt tror jag kanske det är att överskatta teknikens framfart, som jag skrev precis så finns det en så stor grupp kvar som inte använder sig av den senaste tekniken, men med det tror jag inte att det inte kommer ske, men jag tror det kommer ta längre tid än vad som redan förutspåtts. Om man tar tv-apparater, mobiler eller datorer som exempel så ligger de ungefär på samma pris som för några år sedan om man vill ha det senaste. Det skulle vara konstigt om man helt plötsligt sänkte kostnaderna så drastiskt att en ipad som nu kostar ca 5000:-  om fem år kommer kosta 500:-. Eller så är det jag som är naiv och inte riktigt vill tro på det som är förutspått kommer att hända. Kanske kommer vi i takt med tekniken tvingas använda oss av den vare sig vi vill eller inte för att kunna klara av och leva i samhället. Utveckling är ju inget nytt påfund och det har alltid funnits skeptiska anhängare till alla nya uppfinningar men kanske är den nya tekniken inget vi kan motsätta oss till längre, det är bara så det är helt enkelt och det är bara att vänja sig.  

För att förlänga livslängden på papperstidningen berättade Wihlberg att många tidningar (inte i Sverige) minskat sin tidningsupplaga från sju upplagor i veckan till tre vilket har visat sig vara väldigt positivt. Istället använder man sig av nätet som ett komplement till tidningen.  Jag har lite svårt för att man skulle vilja ha papperstidningen enbart tre gånger i veckan och sen resterande tid använda sig av nätet, varför inte då istället använda sig enbart av nätet? Dock tror jag inte nätet kan ta bort känslan av att ha en papperstidning och bläddra i vid frukostbordet en lördagsmorgon. Men som Wihlberg påpekade så är de flesta tidningar just nu i fluxfasen där man testar allt man kan för att hitta ett sätt som gör att man kan behålla sina läsare. Hur som haver så kommer ju inte nyhetsrapporteringen försvinna, men antagligen kommer den visas i en annan form, men hur det faktiskt kommer att se ut om tio år kan ingen veta, utan bara förutse och därmed så finns det inget rätt eller fel när det kommer till hur tankarna kan se ut kring framtiden.

Komplettering av litteratur kommer...

Kung (2008) skriver att 2002 var papperstidningen det fjärde mest populära mediet men att internet nu plockar upp både pappersläsarna och annonsförsäljningen. vilket gör att papperstidningen framtid inte ser speciellt ljus ut. Så att papperstidningen kommer försvinna känns som att de flesta redan har konstaterat men vad som är viktigt för tidningar idag är att hitta nya sätt att nå ut till sin läsarkrets att förlänga sin överlevnad. Men jag tror det är en stor fördel för lokaltidningar att de har sin specifika målgrupp för då kan de lättare definiera vad deras läsarkrets letar efter i förnyelse.

Det är dock ett faktum att fler och fler överger papperstidningen och de flesta tidningar verkar ha konstaterat är att det är den yngre målgruppen som dragit ner på sitt tidningsläsande. Dock skriver Kung (2008) att man fortfarande inte vet om tidningsläsandet kommer ändras i takt med att de yngre läsarna blir äldre, att tidningsbranschen hoppas och tror på det men att det inte finns några bevis. Därför måste man istället hitta nya sätt att locka tillbaka dem till papperstidningen.  Det jag tror man måste göra är att försöka implementera tidningen tidigt hos unga för att de ens ska få upp ett intresse för nyheter. Och för att kunna få de intresserade så måste man lägga sig på deras nivå och förstå hur de tänker. Om jag ser till mig själv som ung så var det inte mycket tidning jag läste, mest serier och familjesidorna, vilket jag tror är rätt gemensamt för många unga, och anledningen till detta var att jag inte förstod nyheterna. De var inte tänka för mig som barn att läsa och var därför skrivna på ”vuxenspråk”. Jag kommer så väl ihåg när man var liten och hade läst eller tittat på nyheterna och sen frågade sina föräldrar om vad man sett, och oftast kunde de inte ge mig något bra svar. Därför tror jag det är viktigt för barn att få sina nyheter förklarade genom språk de förstår, lite som lilla aktuellt fast i tidningsformat. Jag tror att har man väl lärt unga att ta till sig nyheter och så att de förknippar sitt nyhetstänk med sin lokaltidning kommer det även bli lättare för tidningen att ta med sina läsare på nya läsplattformer i framtiden.

Tillsammans med Gunilla Sax pratade vi om att en lokaltidning ska vara så mycket mer än bara en ”tidning”, det ska vara ett varumärke som finns med oss i vår vardag och som vi förknippar med vår ort. Om jag jämför med min lokaltidning i Kristianstad så tycker jag att min tidning ger mig en slags trygghet och samhörighet till min hemort. Och det var det Gunilla också påpekade, en lokaltidning ska skapa relationer. Men för att skapa en relation gäller det att fånga upp de unga läsarna i tid, och jag verkligen hoppas att man kommer jobba mycket mer med detta inom en snar framtid för jag tror att dem är nyckeln till att kunna stärka och öka sin läsarkrets.  

En annan sak som diskuterades på föreläsningen var vikten av att ha en utbildning. Jag har många äldre vänner som lyckats inom mediebranschen som hävdat att man inte behöver någon utbildning för att lyckas, utan att man har passion och talang för det man gör räcker långt. Därför kändes det så bra att få det förklarat för sig att utbildning visst har en stor inverkan på hur man utvecklas inom sin jobbkarriär. Gunilla menade på att om det är två personer som börjar samtidigt och är lika duktiga i början, kan man ändå efter ett tag se hur den med utbildning växer i sin roll och utvecklas på ett helt annat sätt än vad den som inte har utbildning gör. Det var några få ord som gjorde att jag helt plötsligt kände mig så mycket säkrare på varför jag faktiskt studerar och att det i slutändan faktiskt har betydelse.