ullasmedievarld

I kursen medier och samhälle pratade vi ju rätt mycket om lagar och regler gällande journalistik. Bland annat vad som gäller vid yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, men något som vi inte diskuterade lika mycket var journalisternas egna ”regler”, de etiska.

Enligt spelregler för press tv radio (2010) så ska press ge korrekt och allsidig nyhetsförmedling samt kontrollera så att uppgifter i text stämmer överens med verkligheten. Även löpsedel, ingress och rubrik ska kunna kännas relevant för innehållet, och bilder ska vara korrekta, det vill säga inte retuscherade så att bildens innehåll kan misstolkas.

Det första som slår mig när jag läser detta är att jag känner mig väldigt lurad. Hur ofta läser man inte löpsedlar och sedan när man köper tidningen handlar artikeln inte alls om det som löpsedeln tydde på? Jag tänker framförallt på kvällstidningar och skvallerblaskor. Allt handlar om att sälja så många lösnummer som möjligt (såklart!) men hur blir det när en tidning har legat på gränsen så många gånger för att tala osanning att trovärdigheten sjunker? Är man bara ute efter att sälja lösnummer och inte känner att man har någon som helst skyldighet till sin läsarkrets så kanske det inte spelar någon roll om man blir klassad som skvallerblaska istället för nyhetsförmedlare. Det hade exempelvis varit intressant att se hur en kvällstidning, exempelvis aftonbladet, har förändrats genom åren, om trovärdigheten för tidningen har sjunkit och hur man har förändrat innehållet. Men å andra sidan så är de etiska reglerna bara en rekommendation och inte en lag, vilket gör att det enda man spelar om är sitt rykte och trovärdighet. Och så länge folk köper lösnummer finns det kanske inte någon anledning för tidningar att ändra på sin journalistik heller, man brukar ju säga att sex, död och skvaller säljer vilket kanske väger högre än trovärdighet, vad vet jag?

En annan sak som vi pratade mycket om med Eva Jönsson i förra kursen var vad som gällde vid förtal och för att förtal ska vara ”lagligt” så ska det finnas ett allmänintresse vilket Lina Isaksson förklarade lite närmre, att man måste kunna skilja på vad som är ett allmänintresse och vad som är allmänt intresse. Enligt Isaksson är allmänintresse något som har betydelse för allmänheten, det vill säga något som kan ha betydelse för allmänheten att veta. Exempelvis kan man säga att om vår statsminister körde rattfull så är det ett allmänintresse eftersom det då kan ha påverkan på om han är lämplig att vara vår statsminister eller inte. Ett allmänt intresse skulle istället kunna vara att vår statsminister i sin ungdom har varit otrogen, vilket skulle mer kunna klassas som skvaller, enligt min mening. Något vi pratade om är att tidningar ofta är väldigt snabba med att peka ut gärningsmän med både namn och bild vilket skulle kunna klassas som förtal om man gärningsmannen var oskyldig. Dock så hör man nästan aldrig om att feldömda gärningsmän fått upprättelse, jag menar, även om personen inte har begått brottet så har den ändå varit misstänkt och uthängd i hela Sverige och har man inte följt upp brottet så kanske man aldrig får reda på vem den egentliga gärningsmannen är vilket betyder att man förstört någons liv. Men eftersom man nästan aldrig hör om upprättelse betyder detta att det aldrig sker eller är folk omedvetna om att man kan anmäla tidningar för förtal?

Jag tror nog aldrig att man kommer vara riktigt nöjd med journalistiken, är det inte tillräckligt smaskigt vill man inte köpa tidningen och är det för smaskigt blir man upprörd över hur journalisten kunde vara så respektlös. Pressregler eller ej, jag tycker det är bra att dem finns och att de finns med som riktlinjer för hur journalister ska arbeta, dock så tycker jag att det borde finnas ett straff för om man faktiskt bryter mot dem och inte bara ett ”skamstraff”.

Tidningsbranschen är något som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Efter åtaganden i diverse skoltidningar och nu som redaktionsmedlem på hejkalmar.se kan jag nog säga att engagemanget för journalistik alltid funnits i mina tankebanor, även om det nu har utvecklats till en annan roll än journalist, det vill säga en mer ledande tjänst som kontrollerar hur tidningen ska utformas, eller som Glansk beskrev sin roll, publisher.

När min mormor startade sin tidning för några år sedan tyckte alla att hon var lite smått galen. Nybliven pensionär som bodde på solkusten skulle inte arbeta, de ”gyllene” åren ska man spela golf och ta det lugnt. Men hon hade länge haft en dröm och såg även det som en väg till att träffa nya vänner och nätverka (min mormor kan allt om att nätverka och tar alla chanser hon får). Så här i efterhand så kan man väl säga att hon tog sig lite vatten över huvudet när hon trodde att hon skulle klara av allt själv. Samtidigt så hade all hennes livserfarenhet gett henne kött på benen att stå på sig när andra inte trodde på tidningen. Efter ett tag lärde hon sig hitta ett sätt som fungerade för henne och samarbetspartners som delade hennes vision. Nu har hennes tidning ca 2000 prenumeranter och en upplaga på ca 7000 tidningar vilket man ändå får se som en succé med tanke på vilken målgrupp den riktar sig mot.

Med detta i bakhuvudet har jag lärt mig all problematik med att starta en egen tidning, samtidigt som det gett mig viljan och tron till att faktiskt våga prova jaga sin dröm. Även om tidningsbranschen kanske inte är mitt drömjobb… fast å andra sidan har jag nog inget drömjobb utan vill prova på så mycket som möjligt och däribland jobba på ett magasin, och varför inte prova starta ett eget? Det känns som att med vår utbildning, även om jag inte förstod det först, så är allt möjligt. Att våga tro på sin kunskap är något jag måste jobba mer med och nu med facit i handen så vet jag hur jag skulle gjort saker och ting annorlunda om jag hade startat en tidning jämförelse med min mormor. Något som Glansk påpekade var att man inte ska tro att saker och ting alltid är en dans på rosor, utan det ligger mycket hårt arbete och slit i att starta en tidning, vilket jag själv fått se på nära håll. Ingen semester, stressiga deadlines, långa dagar, problematisk annonsförsäljning osv.  Men om intresset finns där så spelar nog inte sådana saker någon roll.

Det sägs att papperstidningen ska dö ut inom en snar framtid. Vad det gäller magasin så sägs det att de fått en lite bättre diagnos. Kung (2008) menar att detta kan bero på att människor har en tendens till att skapa en speciell relation till magasin och detta främst när det gäller kvinnomagasin. Men jag tänker att det går att applicera på nästan vilken tidning som helst. Är det en nischad tidning så har man garanterat trogna läsare för att som läsare är det ett lätt sätt att känna samhörighet genom ett intresse.  Glansk berättade dock att nätet inte alls intresserade hans läsare, vilket jag i och för sig kan förstå, har man en smal målgrupp så är det tidningen som är intressant och inte webben. Däremot tror jag att webben är ett utmärkt komplement till papperstidningen. Om jag skulle jämföra med alla modetidningar så tror jag att de får lojalare läsarkrets med hjälp av sina webbplatser. Det ger en möjlighet för dem att fånga upp läsare som normalt sätt kanske inte läser papperstidningen, detta genom bloggar, tävlingar och senaste modenyheterna. Jag tror att även om magasinen har en bättre förutsättningar än dagstidningarna för att överleva så måste de ändå jobba för förnyelse, för vem vet hur många som kommer gå runt med läsplattor om tio år och köpa alla sina tidningar elektroniskt. Samtidigt så känns det som att utbudet av nya magasin bara ökar ju mer tiden går och alla försöker hitta sin vinkling för att överleva. När det kommer till nischade magasin så tänker jag att de har all förutsättning i världen för att även bli internationella nu när internet finns som tillgång. Som vi tidigare fått lära oss av Herzman  så finns det numer en marknad för allt i och med internet och varför inte som nischat magasin försöka sig på att göra tidningen på engelska med svensk inriktning (och då tänker jag främst på Big Twin). Även Kung (2008) menar att de flesta magasin inte överlever mer än tre år och att internationalisering kan vara en strategi för att nå ut till en större kundgrupp.

För att sammanfatta det hela så tror jag som sagt att alla förutsättningar för att starta en tidning finns, men att det kommer krävas hårt arbete med ett fokuserande mål. Förnyelse är något som alla tidningar förr eller senare måste sträva efter för att sticka ut och även om dagspapperstidningen är utrotningshotad så finns det ännu hopp för ett framgångsrikt och lyckat magasin.

Enligt Albarran (2010) ska en manager ha tekniska, begreppsmässiga och människokännande kunskaper, och för en media manager kan man även lägga till ekonomi och marknadsföringskunskaper.

När jag först skulle söka in till högskolan så hade jag rätt klart för mig vad jag ville jobba med, media. Jag hade tidigare riktat in mig på att bli radiopratare men efter en tids betänketid så insåg jag att det var en hård och tuff bransch att lyckas inom.  När jag sedan började kolla runt lite på olika utbildningar så hittade jag Media management. Det första som lockade till mitt intresse var bilden med en kille som satt framför ett mixerbord. Yes, tänkte jag, det här verkar vara inom mitt område. När jag började läsa lite mer om programmet lät det nästan som en fortsättning på det jag hade läst i gymnasiet fast med lite mer ekonomi, vilket jag drog mig för. Men lite utmaning har väl aldrig skadat tänkte jag, och dessutom så behöver man lite ekonomikunskaper inom nästan alla jobb. Att jag suger på matte (nu har vi iof lärt oss att ekonomi INTE är matte, men det visste jag ju inte då) var en helt annan femma. Det hela slutade med att jag sökte, jag kom in, och hela flyttlasset bar av till Kalmar. På frågan om vad jag skulle plugga, kunde jag inte riktigt svara så svaret brukade oftast bli ”lite radio, lite tv, ekonomi och MKV”, så alla som tidigare kände till mina planer om att bli radiopratare tyckte det här lät kanon. På frågan om vad jag blev för någonting var det lite svårare att svara. ”eeehh, typ strateg kanske, eller… ah, jag vet inte riktigt, typ chef blir man! ”Yeah, right, tänkte folk, hon verkar ha koll… not!”

Första skoldagen kom, jag Hade full koll på allt eftersom jag hatar att vara oförberedd. Hela sommaren hade jag planerat, gjort scheman, kollat in alla salar, bestämt kläder till första dagen, fixat bostad, adressändring, lusläst kursplanerna, kollat in kalmarbloggare, you name it. Jag var så förberedd man kunde vara… och fruktansvärt nervös. Att jag faktiskt hade tagit mig ifrån Kristianstad och mitt älskade jobb (älskar mitt jobb, även om jag vet att jag inte vill jobba där för evigt) gjorde att jag kände mig stark och bestämd, jag hade Media Management i fokus! Det var kärlek vid första ögonkastet, jag älskade min klass, min utbildning, min lägenhet och mitt liv. Men det var en helt annan värld, helt plötsligt var man tvungen att plugga en vecka innan tentan för att överhuvudtaget klara den, i gymnasiet pluggade man dagen innan och satte MVG. Och när första tentaresultatet kom och jag insåg att jag grejat det, var jag så stolt att jag nästan började gråta. Första året var kämpigt (What? Slappaste året någonsin om man jämför med BBS!) och svaret på frågan om vad jag utbildade mig till var ungefär som tidigare men något förfinad, ”jag blir projektledare och spindeln i nätet?!?”  Frågetecknen lyste som glödlampor ovanför folks huvud. ”Men alltså, vad jobbar dem som gått ut tidigare med?” Ehh...ja, det är en tjej som jobbar på tv och nån jobbar på skatteverket, ah, fråga mig när jag gått ut istället”.

Ungefär sådär har det fortsatt genom åren, bilden har blivit något klarare, men vi har aldrig riktigt fått förklarat för oss vad en media manager är för något… tills förra måndagen! Örjan inledde föreläsningen med frågan ” Vad är en Media manager?” Jag lovar, man hade kunnat höra en knappnål falla! Efter två och ett halvt år har fortfarande ingen i klassen en jäkla aning om vad vi utbildar oss till. Herregud tänkte jag, så PINSAMT!  När vi sedan efter föreläsningen fått en lektion i hur vår framtida yrkesroll kommer att se ut så insåg jag plötsligt att det funnit under våra näsor HELA tiden! Vi vet ju egentligen vad det är vi utbildar oss till men ingen har lyckats sätta fingret på det. Hur kunde jag vara så trög? Jag skriver Jag, för ni andra kanske har vetat hela tiden utan att säga nåt?!? För när Örjan beskrev hela media management scenariot kändes allt så självklart, så här kommer det:

Nu kan jag äntligen säga att jag är en person som har kunskap om alla områden inom media, det vill säga: journalistik, ekonomi, den tekniska biten, den konstnärliga biten, medieproducentbiten, Och men inte minst, förståelse för konsumenten. Jag Är projektledare, Jag Är spindeln i nätet, Jag Kan bli chef. Efter en föreläsning vet jag nu precis vad jag Är, jag Är en media manager och jag kan ALLT!

Som Jesus, har bloggen återuppstått! Den nya kursen heter Media Management och återigen kommer jag bjuda på härliga blogginlägg blandat med både det ena... och det andra! Med mig på resan har jag Albarran, Kung-Shankleman, Picard och Towse som ska guida mig genom managementdjungeln. Enjoy!

/Ulrika Persson, framtida media manager