ullasmedievarld

Jag inleder detta blogginlägg med ett citat ur Rich media, poor democracy (2000)

”The wealthier and more powerful the corporate media giants have become, the poorer the prospects for participatory democracy”.

Jens Cavilin föreläste idag om hur medier och politik hänger samman och jag fick mig verkligen en tankeställare kring hur farligt det kan vara med mediemakt. Exempelvis så tog han upp hur mediemoguln Rupert Murdoch, påverkade det politiska valet i Storbritannien genom att helt ändra åsikt om partiet New Labour i tidningen the Sun och hur han på så vis stödde och hjälpte sin vän Tony Blair till seger i valet.

Jag vill dra samma parallell till vårat val i september där man gjort en undersökning av hur mycket negativt varje tidning hade skrivit om högern respektive vänstern. Siffrorna visade övervägande stöd för högern, det vill säga så skrevs det mest negativt om vänstern. Hur mycket kan vi veta egentligen av vad som ligger bakom de olika artiklarna i tidningarna? Hur mycket är tidningarna styrda och vem kan man lita på? Tänk om våra val inte alls egentligen är våra egna utan påverkade av media och att de flesta som röstat blått egentligen kanske är röda? Hadenius (2008) skriver att 2005 uppgav 107 svenska dagstidningar att de representerade någon politisk ideologi, och med sådana uppgifter så känns det som att man inte riktigt kan lita på någon tidning utan att de bara representerar ett partis åsikter.

Jens pratade även om konkurrens och frågade oss om vi tyckte det var positivt eller negativt? Jag tycker konkurrens är jätteviktigt i dagens samhälle, jag tror konkurrens gör så att samhället bara blir bättre och starkare. Framförallt så tycker jag att det skapar valmöjligheter och med valmöjligheter så tror jag medier strävar extra mycket för att sticka ut och granskar sin journalistik mer noggrant. Däremot kan det vara svårt att veta vem som äger vad i dagens samhälle. Kanske utesluter man som konsument en viss produkt eller tjänst för att man inte gillar varumärket eller tillverkaren och sen visar det sig i slutändan att allt ägs av samma företag ändå. Men frågan är om en ägare kan äga två konkurrerande tidningar utan att vara partisk? Som Nils sa på föreläsningen så vill man väl som ägare nå en så bred massa som möjligt och där med även äga en konkurrerande tidning. Frågan är om man som ägare hade påverkat innehållet i den rivaliserande tidningen så att de två tidningarna helt plötsligt strävade mot samma håll ändå? Frågan är också om det inte fanns någon konkurrens, hur skulle då vår nyhetsrapportering se ut?

Den avslutande diskussionen i klassen involverade tre stycken ideologier, ansvarsideologi, marknadsideologi och den politiska ideologin. Ansvarsideologin handlar om att massmediernas roll i media är att se till så att demokratin fungerar, marknadsideologin om att marknaden är det viktigaste, överleva eller gå i graven, och till sist den politiska ideologin där massmedias roll är att föra fram allas åsikter. Jag tror att om marknaden helt hade fått styra så hade det antagligen inte funnits något presstöd och då hade mångas åsikter försvunnit och lokaltidningar hade inte kunnat representera mindre städers åsikter. Jag tycker att ansvarsideologin och den politiska ideologin hänger samman. Det är massmedias ansvar att demokratin fungerar och för att få demokrati så måste man även få fram olika åsikter så att människor kan få bilda sig en egen uppfattning om saker och ting.

Dagens föreläsning med Britt-Marie Ringfjord handlade om medier och genus. Ett ämne som nog intresserade oss tjejer lite mer än killarna.

Att kvinnor inte fick rösträtt i Sverige förrän 1921 i Sverige ser jag som en skandal, det är ju inte alls längesen. När jag föddes hade vi bara haft rösträtt i 89år, ingenting!!. Att vi skulle bli ett av världens mest jämställda länder hade man ju inte kunnat tro då. Men hej, vad fort det gått ändå.

Bell Hooks skriver i Massmedia and society (2005) att feminism är en rörelse för att förinta sexism och förtryck och så länge det finns sexism och förtryck så kommer det finnas ett behov av feminism.

Jag håller absolut med men jag tror att våra könsroller kommer jämnas ut mer och mer med tiden. Om man bara tar vår klass som ett exempel så är det övervägande tjejer och efter en liten miniundersökning jag gjorde bland mina närmsta vänner ser det ungefär likadant ut hos dem, alltså tjejer är majoritet. Detta tror jag därför kommer leda till att om ca 30-40år kommer det se helt annorlunda ut på fotografierna över direktörspampar, då kommer det vara övervägande starka, självständiga kvinnor på bilderna istället för halvtjocka stroppiga gubbar. Eller så kommer man inte använda synonymer längre som stark och självständig gällande kvinnor och halvtjock och stroppig gällande män, kanske blir rollerna helt tvärt emot och män ses som de mer feminina varelserna? Jag vet inte, däremot är jag säker på att vi går mot ett ”maktskifte”.  Sen tror jag inte att man kan vara jämlika i allt, vissa yrken kommer alltid att vara mansdominerade eller kvinnodominerade och jag vet inte om jag tycker att det är fel.

Jag är ju ett debattfreak och tycker att tisdagar och torsdagar är heliga när detta program visas på SVT  och för inte så längesen handlade det bland annat om att flickor lär sig när de är små att vara ”skötare” Exempelvis i stökiga klassrum så sätter man alltid flickor mellan pojkar som är busiga för att de ska lugna ner sig. Pojkar å andra sidan ska vara tuffa och förväntas att tåla mer än tjejer. Detta är något som Hadenius (2008) skriver om i boken Massmedier, press, radio och tv i den att digitala tidsåldern, att könsrollerna har fortsatt in i tv-världen. Han menar att kvinnor i tv-sammanhang ofta sätts i mer maktlösa positioner än män och att de lite ”tuffare” rollerna så som militär och polis oftast går till män. Jag tror att så länge vi blir tilldelade dessa roller i unga år så kommer det förfölja oss i framiden oss och aldrig ändras.

Jag var på en fest för lite sen där det fanns med en medlem för frimurarna, och det är ju gubbkalas så det bara sprakar om det. Ett hemligt sällskap som egentligen ingen vet vad de gör förutom medlemmarna själva. En feminist med extremt starka åsikter ifrågasatte detta och undrade varför det inte fick lov att vara kvinnor med i sällskapet. Mannen sa att detta var av lång tradition tillbaka och de såg ingen anledning till att ändra på detta. Femininsten sa att traditioner var till för att brytas och tyckte det var förskräckligt att frimurarna kunde utesluta kvinnor på detta vis. Jag menar på att hade detta varit tvärt om, det vill säga en kvinnoförening med uteslutande kvinnor hade det inte varit någon som påpekat detta. Jag kan tycka ibland att det har gått lite för långt med det här med att alla ska vara jämställda och på nåt sätt blir det istället männen som hamnar i kläm och blir ”bovarna i dramat”

Men hur som haver så säger jag som i citatet ovan, så länge det finns sexism att utrota så finns det ett behov av feminism!

En chef för Cisco Systems sa så här i Rich Media, poor democracy (2001):

” What people have not grasped is that the internet will change everything. The internet will change how people live, work, play and lern… And it will have every bit as much impact on society as the industrial revolution”

Annelie Ekelin, lektor i medie och kommunikationsvetenskap föreläste för en relativt tom lektionssal om e-deltagande, det vill säga hur vårt deltagande i samhället förflyttas allt mer och mer ut på world wide webb.

Att det här med Internet har blivit allt mer, nästan obligatoriskt i varje hem, i alla fall i Sverige står för mig klart. Min familj var relativt sena med att skaffa Internet och dator och tillslut kändes det nästan som att man var tvungen att ha dator och tillgång till Internet för att ens klara av skolarbetet. Helt plötsligt var det inte tillåtet att lämna in handskrivna arbeten, då blev du inte godkänd. Klasskompisars arbeten som innehöll flera opålitliga källor från Internet vägde mer än mina som hade använt sig av helt vanlig litteratur i tryckt form, det var helt enkelt mängden av källor som räknades istället för tillförlitligheten. När detta hände gick jag i 7:an och nu har det ju så klart ändrats och man vet att Internet kanske inte alltid är så jättetillförlitligt.  Detta hände för ca 10år sedan och då inser man hur snabbt och stort Internet har blivit i vår vardag. Våra liv är i princip uppbyggda runt Internet. För några månader sen var jag tvungen att lämna in min dator för reparation, hur skulle jag överleva? Det kändes därför intressant när Annelie kom och pratade med oss om e-deltagande.

Annelie pratade om att idag finns det många olika forum så som bloggar, twitter, facebook, youtube för att nämna några exempel, där vi som medborgare fritt kan bidra med våra tankar och åsikter för på så sätt öka vår delaktighet i politiken. Internet är ett otroligt bra sätt att få ”koll” i samhället och något som märktes tydligt i årets val. Jag tyckte att folk intresserade sig för politik på ett helt annat sätt jämfört med förra valet, i alla fall så upplevde jag det som det. Folk gick med i grupper på facebook och vilken blogg eller hemsida man än gick in på så var det politiksnack. Man märkte att folk var mer intresserade detta valet och kanske har det mycket med tillgängligheten och användarvänligheten att göra. Politik pratas helt plötsligt med ett annat språk, ett språk som är lättförståligt och enklare att relatera till. Detta tror jag har gjort att folk blivit mer intresserade av politik och ser man vänner på facebook som debatterar om politik är det stor chans att man själv också blir nyfiken.

Att man i framtiden kommer flytta röstningen till nätet tror jag inte ligger allt för långt bort. Än så länge så känns dock nätet som en alldeles för osäker plats för att detta ska kunna gå att genomföra.

 

En regnig och blåsig Tisdag fick vi besök av Olof Hultén som skulle tala om Public Service. Olof har varit verksam i många år inom Public Service och påpekar att det ligger honom varmt om hjärtat.

Public Service tänker jag och känner mig direkt lite skamsen över att (tyvärr, jag måste erkänna) jag inte betalat min tv-avgift! Det blir ingen kör utanför min dörr som tackar mig för att jag hjälpt till att bidra med en slant så att vi, Sveriges befolkning kan få njuta av reklamfri television, istället får jag ta emot den välkända äckliga snigeln på ögat! Hela föreläsningen satt jag och väntade på att han skulle fråga hur många som betalade tv-avgift, men inte en enda gång kom frågan upp, blev nästan lite besviken. Olof poängterade dock att ca 90% av Sveriges befolkning som räknas till hushåll faktiskt betalar tv-licens så snart kommer även jag tillhöra de där 90%:en.

Han menade vidare att vi för ynka 2076kr får väldigt mycket för pengarna och i jämförelse med andra betalkanaler är tv-avgiften inte alls är speciellt dyr. Jag kan hålla med Olof till viss del, det är egentligen inte dyrt men samtidigt så har du valt att betala för de andra kanalerna och tv-avgiften är inte valfri, har du en tv så SKA du betala tv-avgift oavsett om du vill titta på SVT eller inte. Enligt Hadenius (2008) så finns det dem som tycker att tv-avgiften istället ska betalas med allmänna skattemedel eftersom de anser att Public Service är en viktig del av samhället och på sätt kan man inte heller undvika tv-avgiften. Jag tycker att det hade varit bättre att göra på det sättet istället för att det kommer en faktura på 500pix var tredje månad. Speciellt för en student så är det mycket pengar och om det då hade betalats med skattemedel så hade man inte känt av kostnaden på samma sätt.

Olof talade om för oss att SVT och SR strävar efter att ha ett brett utbud gällande underhållning, samhällsfrågor och kultur och att det är viktigt att det finns med program från hela Europa och inte bara amerikanska program. Jag tror att SVT är lite av en ”trendgrej” att det har blivit mer ”häftigt” att kolla kulturprogram på SVT, likadant att man ska lyssna på P3 framför kommersiell radio. Detta är reflektioner som jag själv gjort tillsammans med vänner och bekanta, eller så har vi helt fel och det har istället med åldern att göra? Men generellt sett så känns det som att ungdomar hellre berättar om ett program de sett på ettan eller tvåan istället för att diskutera nakenscenerna i Kungarna av Tylösand. Allmänbildning är INNE helt enkelt. Det känns även som att SVT har satsat lite mer på ungdomar också gällande humor, kulturprogram och serier. True Blood är ett sånt program som jag tror lockade många tittare och även den nya serien The Event som har varit jättestor i USA. Att det just är amerikanska tv-serier som blivit dragplåster är kanske nåt som går att reflektera över eftersom Olof själv säger att man inte vill ha så mycket amerikanska serier utan mer program från Europa, men jag ser ingen anledning för SVT att inte sända amerikanska serier också, det ena utesluter inte det andra och om det drar tittare så är det bara positivt.

I Massmedia and society 4th edition (2005) skriver Curran att Public Service ger folk möjlighet att ta del av olika åsikter vilket även ligger i linje med vad Olof berättade för oss, att man strävar efter ett brett utbud som ska tilltala alla målgrupper.

Frågan är hur Sverige hade sett ut utan Public Service, hade vi, som Olof påpekade haft en fungerande neutral nyhetsrapportering? Hade vi intresserat oss för kulturprogram? Hade vi överhuvudtaget intresserat oss för allmänbildning? Hade vi bara tittat på skräp-tv och blivit soffliggare allihopa? Vad vet jag? Men en sak är säker, jag kommer i alla fall vara hängiven tv-avgiftsbetalare i framtiden!

 

Efter att ha gått igenom TF och YGL var det denna dag dags för att ta i tu med informationsfriheten. Eva Jönsson tog vid där hon slutade och inledde föreläsningen med att berätta om informationsfriheten och offentlighetsprincipen.

Vad är det då som menas med en allmän handling? En handling först och främst är information som hänger ihop och är lagrad på något sätt, exempelvis på ett papper eller på en hårddisk. För att en handling ska vara allmän ska den vara förvarad och inkommen, det vill säga förvarad hos myndigheten och även allt sådant som inkommer till myndigheten, eller förvarad och upprättad, med det menar man handlingar som skapas på myndigheten. För att en handling ska vara upprättad måste den vara expedierad, slutbehandlad och justerad. För att klargöra, så behöver inte en allmän handling vara offentlig för att den är allmän, utan allmän har att göra med att den är lagrad hos en myndighet.

I Sverige har man lag på att offentliga handlingar från myndigheter kan krävas ut av vem som helst. Myndigheten har då som skyldighet att lämna ut dem direkt på plats eller om det råder frågor kring sekretess, behandla materialet så fort som möjligt och sedan ge besked till personen som begärt ut handlingen. Detta påpekar Eva är någonting som ofta inte efterlevs hos myndigheter som missbrukar denna regel.  Jag tror att det är många som är omedvetna om att myndigheter faktiskt måste släppa allt de har i händerna för att kunna ge ut handlingar på plats. Lagen om att handlingar ska ges ut direkt när de begärs ut är ju till för att man inte ska kunna undanhålla information från allmänheten och mygla, därför tycker jag det är konstigt att det inte verkar bli något vidare hårt straff när detta inte efterlevs.  Som Olsson (2009) skriver, ” Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare har rätt att taga del av allmänna handlingar”. Olsson (2009) beskriver även under vilka omständigheter sekretess gäller vid handlingar och tar då upp anledningar så som:

·         rikets säkerhet

·          rikets finanspolitik

·         myndighets verksamhet för inspektion

·         intresset att förebygga eller hindra brott

·         det allmännas ekonomiska intresse

·         skyddet för enskilds personliga och ekonomiska förhållande

·         intresset att bevara djur- eller växtart.

Olsson (2009) menar att dessa punkter inte betyder att det alltid förekommer sekretess gällande dessa men att de hindrar riksdagen för att helt plötsligt besluta hej vilt vad som ska vara sekretessbelagt eller inte. För att något ska anses som sekretess så måste de därför gå under någon av uppräknade punkter och dessa kan inte ändras av riksdagen, detta för att skydda offentlighetsprincipen.

Jag tycker det är viktigt att det står klart för allmänheten att de faktiskt har en rätt till att få ut handlingar från myndigheter och att man informerar om myndigheters skyldigheter gentemot allmänheten. Tänk hur journalistiken skulle ha sett ut utan offentlighetsprincipen, inte speciellt trovärdig. Däremot kan jag tycka att det är lite läskigt att vem som helst ska kunna se hur mycket jag tjänar, vad jag har för betyg etc. Vem behöver egentligen ta del av sådan information? Men allt som allt tycker jag ändå att det är bra att offentlighetsprincipen finns och att den gör mer nytta än skada.

Dagens föreläsare Sara Svensson från Kalmar Kommun hälsade på oss MEM-studenter och fick nog oss alla att blicka två år fram i tiden när vi antagligen har samma jobb som hon har. Sara är nämligen informatör på Kalmar Kommun!


Det Sara först poängterade var att informatörsyrket är ett yrke många tror att de kan. Så är inte fallet. Hon berättade att när hennes tjänst behövde tillsättas med en vikarie fick de in mer än 100 sökningar. Bara en bråkdel var användbara. Jag vet inte om man ska se det som positivt eller negativt, förhoppningsvis är ens egen ansökning relevant och tillhör den där bråkdelen men tufft att det verkar vara ett sådant eftertraktat jobb.

Att man ska kunna lite av allt stod snart klart för oss alla. Kommunikationsstrateg, massmediekontakt, producent, språkkonusult och skribent var bara några av de roller som Sara räknade upp och det som hon poängterade flera gånger var att det är otroligt viktigt att kunna skriva, vilket jag tycker har hamnat lite i skymundan i vår utbildning. Visst att vi skriver mycket rapporter och uppsatser men jag hade önskat en skrivarkurs för att kunna utveckla sin berättarteknik. Oftast får vi inte feedback på språket utan innehållet. Hon menar vidare att informatörsyrket inte är något man kan direkt utan en roll man växer in i med tiden vilket fick mig att pusta ut lite eftersom jag ofta undrar hur det kommer att bli sen när man kommer ut i arbetslivet, kan jag verkligen allt?

Något Sara poängterar är att det är viktigt för kommunen att ha en välfungerande hemsida som gör det lätt för invånare att navigera sig och få reda på den information de letar efter. Nygren skriver i På väg till medievärlden 2020 (2008), att kommunala webbplatser har flera syften samtidigt och ska vara en servicekanal till nyttjarna, marknadsföra kommunen och förse turister med information, samt en kanal för den demokratiska processen för alla invånare i kommunen. Sara menar att de anställda på kommunen alltid ska finnas till för att kunna svara på frågor oavsett om det har med kommunala frågor att göra, detta för att visa välvilja .

Fördelen med att jobba i en statlig organisation säger hon är att allting är korrekt, man kan alltid känna sig trygg vilket även leder in henne till rätten om meddelarskydd och efterforskningsförbud. Sara menade att om hon tycker att något går fel till på kommunen så kan hon gå och ”skvallra” för pressen utan att arbetsgivaren har rätt till att ta reda på vem det var som talat illa om kommunen, detta kallas efterforskningsförbud, vilket Olsson (2009) skriver så här:

” Det är uttryckligen förbjudet för offentligt anställda att forska efter en meddelares identitet - så länge det inte är kvalificerat hemliga uppgifter som har läckt ut”

Detta tycker jag är jättebra för det gör ju att man alltid vågar visa på när någonting är fel. Det är lite komiskt att i samband med juridikföreläsningarna och den föreläsningen, att Karin Törnqvist ”skvallrade” för medierna om maktmissbruket på Göteborg energi och sen blev tillkallad till sin chef som indirekt sa till henne att hon skulle passa sig för de på Göteborgs energi skulle ta reda på vem som talat bredvid mun. Ett klart övertramp som ledde till att kvinnan som sagt till Karin var tvungen att avgå. Det visar att det faktiskt blir konsekvenser om man går emot det här förbudet. 

Anledningen till att det finns ett efterforskningsförbud är ju för att alla handlingar i statliga organisationer är offentliga. Ibland hade jag kunnat tycka att det skulle finnas något liknande för privata företag men jag förstår självfallet varför detta inte är möjligt. Det skulle vara jättesvårt för företag att överleva på marknaden om det hade varit tillåtet att läcka hemligstämplad information hit och dit men jag menar i ett rent allmänsyfte, finns det ett allmänintresse av information, så kallat fiffel så tycker jag att det skulle vara tillåtet att läcka denna.

Slutligen så var det otroligt nyttigt för oss att höra på vad Sara hade att säga om informatörsyrket och nu känns det inte lika jobbigt att ge sig ut på arbetsmarknaden.

Det var allt för idag.

Dagens föreläsare, Eva Jönsson, en hejare på juridik började dagen med att guida oss genom regeringsformen (RF), tryckfrihetförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Summan av kardemumman, vad får man egentligen säga och göra? Att vi i Sverige har något som heter yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfihetsförodningen har de flesta av oss fått lära sig sen grundskolan men att det sedan inte är så lätt som man kan tro fick vi vid denna föreläsning klart för oss. Undantag och regler i massor fick nästan min hjärna att koka över men eftersom Eva var väldigt duktig på att förklara började det så smått ordna upp sig.  

Att behöva läsa igenom lagar, inte en gång utan flera för att förstå vad innehållet innebär menar Eva är fullt normalt. Hon menar att det kan ta upp mot trettio år att ändra en lag vilket därför kan tala för att många lagar är efter sin tid. Därför kan man ibland behöva tolka lagarna utifrån dagens förutsättningar. Att det ska ta lång tid för en lag att ändras tycker jag i nästan alla fall bara är positivt. Hur skulle dagens samhälle se ut om man ändrade lagar hit och dit efter varje regeringsskifte? Dock känns det som att utvecklingsfarten har ökat väldigt mycket de senaste åren och dagens teknik är gammal efter ett år.  Eva menade att Internet är ett område som fortfarande har lite luddighet kring vad man får lov att göra och där man lätt kan kringgå lagar och regler.

Man kan tro att det i Sverige råder hel yttrandefrihet men så är ju självklart inte fallet. Eva påpekar att du får självklart inte säga något som kan anses som förtal (även om den gränsen är väldigt hög) och inte heller säga saker som kan anses kränkande eller hets mot folkgrupp (självklart). Om du jobbar på en tidning är det alltid ansvarig utgivare som får ta smällen om det trycks något i tidningen som kan anses vara "brottsligt". Och är du den som skvallrar till tidningen är du skyddad av meddelarskyddet, det vill säga att tidningen inte får lov att ge ut information om vem det är som sagt vad. Däremot menar Olsson (2009) att om meddelaren gör sig skyldig till brott mot rikets säkerhet skyddas man inte längre av meddelarskyddet.

Något jag tyckte var intressant i boken, Yttrandefrihet och tryckfrihet (Olsson, 2009), var kapitlet om research, hur journalister kan ta till fula knep för att skaffa fram information.  Enligt Olsson (2009) får man på allmänna platser normalt sätt lov att filma och ha ljudupptagning utan att det får konsekvenser, detta gäller dock inte på privata platser. Nu antar jag att när litteraturen pratar om privata platser så innefattar det inte privatbostäder. I alla fall så när du befinner dig på privat plats och ska spionera så får du exempelvis lägga örat mot väggen och lyssna men du får inte använda teknisk utrustning för att göra avlyssningar. På det här är jag helt med, men nu kommer jag till det lustiga. Det finns inget filmförbud för inspelningar på samma sätt som med ljudupptagning men däremot teoretiskt sätt så skulle man kunna borra ett hål i väggen och filma så länge det inte förekommer ljudupptagning. Olsson (2009) menar att detta i och för sig skulle kunna leda till någon form av ofredande men jag tycker ändå det är helt sjukt att man kan kringgå lagen på det här sättet.

Jag hade önskat att man skulle informera lite mer i skolorna om vad de här lagarna fakiskt innebär, speciellt nu när människor i ung ålder blir internetanvändare och tror att de kan bete sig hur som helst ute på nätet utan att det får konsekvenser. Det har helt klart varit nyttigt att lyssna på Eva och det här är ett inslag i programmet som man skulle kunna ha gjort en hel kurs på.

Dagens föreläsning med Sara Hamqvist handlade som ni ser ovan, om medier, panik och skandaler. En bra mjukstart och det var intressant att lyssna på.

Vi gjorde egna reflektioner om skillnader mellan mediesamhället idag och förr och kom fram till att vi utsätts för så mycket mer information idag än vad de gjorde förr. En rätt självklar reflektion egentligen men förr kunde det ta nästan ett halvår för information att komma fram jämfört med idag där det mesta är ett klick iväg.

Sara pratade om den bakre och främre regionen som kort kan sammanfattas med att den främre regionen är det som vi utstrålar, det vill säga vad vi visar upp och den bakre regionen är vår privata sfär. Hon hänvisade till boken Jaget och maskerna där Goffman (2009) påpekar att det som tidigare varit privat nu har blivit offentligt.

Detta var något jag funderade mycket över och ibland är offentlighet inte en valmöjlighet utan något du utsätts för vare sig du vill eller inte. Hvitfelt & Nygren (2008)  menar att tjänster via nätet så som bloggar, chattar, personliga webbsidor har gjort att det blir allt svårare att hålla sig privat.

Om vi tar facebook som exempel. Tänk hur många bilder på en själv som cirkulerar utan att du har en aning om att de existerar, bilder från en fest som du inte visste att du var med på som sedan lagts upp av en person du inte känner. Personligen så har jag börjat akta mig mer för vad jag lämnar ut för uppgifter om mig själv, vad för bilder jag lägger upp, vilka sidor jag besöker etc. Jag kommer ihåg för bara några år sedan hur mamma varnade mig för att man inte skulle lämna ut sitt personnummer hur som helst och nu om man skulle vilja kan man få tag på sådan information hur lätt som helst. Hvitfelt & Nygren (2008) menar vidare att undersökningar visar på hur unga människor inte har några som helst problem men att utelämna sig själva och gärna diskuterar ämnen via nätet som man normalt sätt inte gjort i vanliga fall. Men samtidigt har det gjort att ämnen som sexualitet och etnicitet kan diskuteras mer öppet.


Moralpanik (samhällets reaktioner på avvikande beteende) var ett annat ämne som diskuterades. Det fick mig direkt att tänka på ett av de senaste debattprogrammen som handlade om "Kungarna av Tylösand" där det diskuterades om huruvida man hade gått för långt den här gången vad gäller realitytv och vilken bild det sänder ut till dagens ungdomar. En kvinna poängterade att toleranspinnen hela tiden flyttas allteftersom vi tillåter vissa saker. Exempelvis när Big Brother kom var det stora skriverier och hur man kunde tillåta att något sådant skandalöst kunde sändas i Tv. Nu är det accepterat att sända den sortens Tv och därför har man tagit det ännu ett steg. Frågan är då vad som kommer visas i framtiden när Tv-underhållning som "Kungarna av Tylösand" blir accepterat av befolkningen.  

Hej hej!

Välkomen till min blogg, Ullas medievärld, skriven av just mig, Ulrika Persson! Jag är Media Management student vid Linnéuniversitetet i Kalmar och i den här bloggen får ni följa min resa genom kursen Medier och Samhälle. Här kommer jag skriva om de föreläsningar vi har och samtidigt göra egna reflektioner kring de ämnen som tas upp under kursen. Till hjälp har jag massor av härlig kurslitteratur som ska knyta an mina reflektioner till teorin.

Trevlig läsning!